Historia

Madeira, Portugals vackraste ö, har ett så dramatiskt och fascinerande landskap att ön har fått smeknamnet ”Atlantens pärla”, samt ”Den flytande trädgården”. Ön upptäcktes i början av romarna på 1200-talet, men glömdes sedan bort. Först under 1400-talet återupptäcktes Madeira, då portugisiska sjöfarare tog ön i besittning. Man började starta stora plantager och Madeira blev så småningom den mellanstation där de portugisiska handelsfartygen lade till. Fartygen fraktade mängder av varor och inte sällan var dessa varor människor, det vill säga slavar. Slavarna jobbade ofta på sockerplantagen.

Även om Madeira är mest känd för sitt vin, odlade man också annat än druvor, som bananer och sockerrör. Jordbruket började utvecklas under de kommande århundradena och särskilt sockret blev Madeiras viktigaste vara. Andra som följde efter portugiserna till ön var italienare, holländare och de morer och judar som fördrevs från Spanien.

Under 1800-talet hade Madeira ett antal nödår, då bland annat koleran härjade, vinlössen angrep vinodlingarna och virus drabbade sockerrören. Året då Madeira blev ett distrikt räknad utanför själva fastlandet var 1834. 1910 fick ön ett genomgripande självstyre. Det var dock under den stora portugisiska demokratiseringsprocessen på 1970-talet som den stora förändringen för Madeira kom. 1976 blev så äntligen Madeira en så kallad autonom region och utvecklades efter detta till en ekonomisk frizon. Turistnäringen i Madeira har vuxit enormt sedan dess och ön har i Portugals konstitution fått en egen särställning.

Jordbruk i närheten av Cabo Girao och Funchal